Äntligen helg!!

Äntligen är helgen kommen, det är fredag och jag ligger i sängen. Har inte gjort någon nytta idag förutom jobba. Ibland önskar jag att jag kunde jobba varje dag så bara tiden skulle gå lite fortare. När jag är ledig gör jag aldrig något speciellt och jag sitter bara hemma och tänker på allt mellan himmel och jord.

Hade jag jobbat så kan jag tänka på det i stället för allt annat.

Igår så satt jag och kollade på lite kurser man kan studera på distans, tänkte att jag kanske ska läsa någon kurs nästa år på distans när jag förmodligen inte är kvar här hemma, man kan ju studera lite och även kanske jobba. Men om jag inte hittar något jobb så pluggar jag bara, tänk er man sitter på stranden det är fett varmt vågorna slår mot stranden du har lite musik i öronen och sitter och pluggar, ALLTSÅ livet. Vad är Sverige egentligen, vad gör man här? Jo man slösar sin tid och strör runt och hoppas på bättre tider, men de tiderna kommer inte förrens man tar sig i kragen och gör något vettigt. 

Värmen gör en lyckligare, avslappnade människor gör en lyckligare, ingen stress varje dag skulle göra en fridfull i själen.

Snart är det bara 5 månader kvar tills jag får träffa min söta.

Som jag längtar, inte en dag går utan att jag tänker på det, inte en dag går utan att jag pratar med han, han får mig att fortsätta hålla hoppet uppe på bättre tider.

Nya möjligheter. Ny start på livet.

I morgon är det Lördag och den dagen ska jag slösa på att gå ut och festa med mina vänner från jobbet, som vanligt lär det ju spåra, men vad skulle en utgång utan urspårning vara?

Ni får mig att hålla humöret uppe. Vad hade jag gjort utan alla er?

Ses i morgon eller om några månader eller år, vem vet.

PussKjam

Livet här hemma

Livet hemma i Sverige är inte desamma som det var innan jag åkte till Bali. Nu känns allt så grått och kallt och känslolöst. Jag tror jag aldrig känt så här inför mitt hem förut. Det är något som saknas, jag har insett att detta är inte livet jag vill leva och detta får mig inte lycklig.

Alla sa att det skulle gå över inom några veckor och jag bara kände så här för att jag precis hade kommit hem. Men nu har det snart gått en månad och det känns värre än någonsin. Mina tankar är så luddiga jag kan inte koncentrera mig på något.

Jag hör inte hemma här, min lycka finns på andra sidan jorden. Där solen skiner och man uppskattar allt det man har fastän det kanske inte är så mycket. Jag vill för alltid vara på det paradiset. Jag vill vakna upp varje dag på den platsen, och känna doften och värmen.

Det skulle göra mig lycklig, inga bekymmer allt är bara fridfullt. Varje gång jag bara tänker tillbaka så kommer tårarna igen. Ingen förstår hur det känns inom mig just nu.

Allt jag vill är att ta med mig det bra härifrån och bara åka. Men det kan jag inte, för det bra här hemma är dom människorna som är i mitt hjärta, och dom har sin plats här. Det kommer att sluta med att jag får lämna en stor del av mig här hemma. Men jag måste för mitt eget bästa.

September kommer vara den bästa månaden i mitt liv, då jag ska åka tillbaka igen och känna den underbaraste känslan i livet och dessutom ska jag åka med den bästaste människan i mitt liv, hon förgyller mina dagar här och hur underbart kommer det inte att bli att få dela lyckan med henne på den bästa platsen i mitt liv. Jag kan inte vänta. Dagarna räknas ner varje dag.

Puss o kram från en ensam och deppig tjej ;(